Ikväll åkte jag runt lite med Sandra och Dea, sen for vi på coop och hyrde film och hade myskväll på fjällnäs. Jag brukar vara
 väldigt kräsen när det gäller filmer, men den här var så himla sorglig att jag inte kunde låta bli att snyfta till där på slutet..
Hierro hette den, här kan ni sluta läsa om ni vill se den för jag måste bara berätta vad den handlar om! Det är en spansk film
som handlar om en mamma som tappar bort sin son på en färja på väg till en ö och ingen ser skymten av honom på en vecka.
Polisen ber henne identifiera ett barn på en likbår som dem hittat i vattnet men det var inte hennes son. Till slut hittar hon
honom och lyckas ta med honom på färjan hem från ön. Hon somnar till på färjan och efter några minuter vaknar hon, då 
märker hon att barnet hon tagit med inte är hennes son. Det var en annan unge som hade kommit bort på ön. Allt var bara en
illusion, hon hade förträngt att barnet hon identifierade på båren egentligen var hennes döda son. Usch vad hemsk den var!! 
började tänka på hur man själv hade blivit om ens eget barn hade dött? man hade nog själv också blivit knäpp och förträngt
allt..